Det är tiden före jul som är den bästa tycker jag. Det är väl därför det kallas advent som betyder väntan och är förberedelse inför julens firande. Denna väntan känns fortfarande som en pirrning i magen trots att jag inte är barn längre. Allt detta före jul är så mysigt. Pepparkakor och glögg sprider härliga dofter, lussebullarna sprider även de sin vidunderligt härliga lukt av saffran och vacker julmusik spelas i butikerna.
Att köpa julklappar
Vi är inte så stor familj eftersom det bara är jag, Alfons och sambon. På julaftons morgon brukar vi äta frukost i sängen och vi har köpt julklappar till varandra. Alfons har förstås inte köpt något men vi köper alltid något till honom. I år köpte vi en ny hundbädd för den gamla börjar bli riktigt utsliten. Eftersom jag inte vet hur glad han kommer att bli för en ny säng så köpte jag ett härligt tuggben också för det vet jag att han uppskattar. På julafton kommer vi att äta lunch hos sambons familj som vi brukar göra. Vi vuxna köper inga julklappar till varandra men vi brukar köpa några små saker till sambons syskonbarn.
När jag var liten
Många är vi som har väntat på att se Kalle Anka exakt klockan tre. Det är synd att det bara är de vuxna som idag vill se det. Dagens barn ser ju tecknade filmer precis när de vill och att se på Kalle Anka och hans vänner är inget speciellt för dem. Traditioner slätas ut med åren och frågan är ju om barnen i dag överhuvudtaget vet varför vi firar jul. Julklapparna är det viktigaste för dem och jag mår illa när jag ser barn slita upp presentpapperet för att komma åt den senaste modellen av en viss mobiltelefon. Sedan blir de sittande med den hela kvällen. De blir inte lyriska av att bli bjuden på knäck för godis kan de äta varje dag även om många föräldrar har bestämt att de ska äta det bara på lördagarna. När lördagen kommer fylls godispåsarna med kilovis av lösgodis. De små påsarna som förut fanns till smågodis finns nog inte längre. Jag ska då i varje fall koka knäck och bjuda de små syskonbarnen på det.